På spårningstur

Jag har lärt mig en massa kul saker sedan matte tog med mig på kurs. Och så får jag träna vissa saker varje dag och andra saker blir det bara ibland!

Det där med att spåra till exempel blir det bara när matte och jag åker ut med bilen en sväng. Då går hon först iväg och jag tycker ibland att hon är borta jättelänge, men när hon sen tar på mig selen och linan då förstår jag vad som är i görningen.

I början var det lite svårt att förstå vad matte egentligen ville, men nu går det lite bättre. Jag sätter ner nosen i backen och känner hennes doft och sen går det undan ända fram till att det ligger en belöning mitt i spåret.

Först la matte ut en massa godis där spåret slutade, men det tyckte inte jag var särskilt kul. Men nu har hon lagt en gammal strumpa, som jag lekt med jättemycket och som luktar jättemycket av matte. Och då tycker jag verklígen att det är kul.

Det bästa med spårningsdagarna är att vi går en runda i naturen efteråt och oftast får jag springa lös och busa. Eller som här där vi satt oss vid sjön för att fika, för matte har alltid något gott i ryggsäcken. Och så är det så mysigt att sitta och titta på alla sjöfåglar som simmar där ute i vattnet.