Jag väntar på Adam

Ojojoj, vad min matte är glömsk, hon sa att hon skulle skriva mycket mer här på bloggen, men jag tycker inte det blivit riktigt så.

Jag har i alla fall varit ute och busat med min bästa kompis Adam nästan varje dag. Vi har också gått långa promnenader med våra mattar och försökt få dom att förstå att vi måste springa lösa om vi ska busa.

Vi tränar också en hel del och jag har precis lärt mig att göra "high five". Det är jättekul, men inte så lätt att förstå om matte vill att jag ska använda vänster eller höger tass. Så ibland använder jag båda och då ramlar nästan matte omkull och skrattar åt min iver. Jag blir ju så lycklig när hon tränar sån´t här för jag får ju en massa godis då.

Adam han hoppar över parkbänkar hur lätt som helst, men det tycker jag är lite läskigt, det får räcka med det låga staketet eller stockarna som ligger i skogen.

Hoppa upp på stora stenar gör jag också när matte vill, men jag fattar inte vad jag ska kunna det för. Fast jag gör som matte säger för då får jag massor med godis!

Det finns bara ett tillfälle då jag struntar i vad matte säger och det är när vi ringt på Adams dörr och talat om att vi är på väg ut. Då sätter jag mig utanför porten och vägrar röra på mig förrän Adam kommer ut.