Varje dag på landet tog vi en kort promenad på vägen till vårt hus. Och då satte matte på mig ett halsband med ett långt snöre i för att jag skulle lära mig att följa med henne. Konstigt tycker jag, för jag följer ju med henne i alla fall. Men när vi gick hem igen då tog hon bort snöret och sa att jag fick springa och leka.
Och då satte jag full fart och slängde mig ner på mage i de stora grästuvorna och matte sa att jag mest liknade en padda, vad nu det är för någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar