Ordlös onsdag - snödjur

Äntligen fick matte ändan ur vagnen och la ut en bild på mig, men temat för ordlös onsdag var idag snödjur och den här bilden passade förstås väldigt bra. Jag måste ju säga att jag gillar när det har snöat och jag kan köra ner nosen i den mjuka vita snön och bara plöja mig fram.

Här vaktar jag

När vi är på landet går antingen min matte eller min lilla-matte en sväng med mig på morgonen och då går vi på den lilla åkervägen upp till stora vägen. Det är en ganska lagom promenad för jag hinner nosa upp alla spår efter inkräktare. Kaninspår är det ganska gott om och ibland måste jag bara försöka nosa upp kaninen, för jag känner ju att den varit där alldeles nyligen. Och då drar jag iväg över fälten trots att jag inte får, men man måste ju faktiskt få ha lite roligt ibland.

Här är vi på väg hemåt och då tar jag det lite lugnare, för på tomten finns inga objudna gäster. Dom känner nog lukten av mig och förstår att här vaktar jag både marken och människorna. Och ni kan ju själva se att det är ett ganska stort område som jag måste söka igenom flera gånger varje dag.

Mina fina pinnar

När vi är på landet brukar jag hjälpa matte att bära in ved, hon lastar skottkärran full och jag tar ett vedträ i munnen. Ibland brukar jag tappa vedpinnen, men det gör ingenting för jag hämtar bara en ny från mattes skottkärra.

Här har jag hittat en så´n där rund och fin pinne som människorna brukar använda då de ska grilla eller bara elda lite skräp på gården. Dom pinnarna får jag nästan aldrig ha ifred och jag brukar gömma dom i det höga gräset, men matte hittar dem nästan varje gång.

Med min boll

Oj vad glad jag blev när jag hittade min gamla boll på gården. Det har visserligen gått hål på den, men det gör ingenting, den är mycket lättare att bära när man kan bita till i kanten. Och gissa om både matte och lilla-matte fick jobba. Så fort de kom ut sprang jag fram med bollen till dem så att de fick kasta bollen så långt de kunde.

Jag älskar att springa och hämta den och så lägga ner den framför dem så att de kan kasta en gång till. Lilla-matte försökte lura mig flera gånger och jag gick på det i början, men sen blev det stopp. Hon ska inte tro att jag är så lättlurad.

Ville bara visa...

Så här glad blev jag när jag kom ner till landet och fick springa ut i det sköna gröna gräset och busa! Och hela gräsmattan var full med tusenskönor sa matte, men jag tycker nog att det är jag som är den bästa tusenskönan.

Jag hoppar högt

Jag har lärt mig att hoppa upp på stora stenar och gå på stockar som ligger i skogen. Och varje gång matte säger "hopp upp" så hoppar jag för jag vet att matte har godis i fickan och det tar hon upp när jag är duktig.

Och jag tycker att det är jätteroligt att hoppa upp på alla möjliga saker, så när matte och jag är ute på promenad hittar jag nästan alltid något nytt att hoppa upp på.

Här har jag hoppat upp på en jättehög stubbe och den var så stor så jag kunde till och med sätta mig där en stund. Det är bra att komma upp en bit från marken, för man får så bra koll på allting och ser vad som händer långt där borta. Och så fick ju matte en riktigt bra bild på mig!

Det är förstås inte alltid som matte tycker det är så bra att jag hoppar upp på saker. Igår till exempel så hoppade jag upp på ett sån´t där bord som står ute i parken. Hon hade satt sig på bänken och jag tyckte att då får väl jag visa vad jag kan och så hoppade jag.

Matte skrattade åt mig, men sa sen att det nog inte var en bra idé att hoppa upp på bord, för rätt vad det är kan ju någon människa ha satt en kaffekopp eller något annat där. Och människor vill inte ha hundar som hoppar rätt upp i maten.

Tänk att människorna har så svårt att bestämma sig, ena gången ska man hoppa och i den andra får man inte hoppa!

En påse innanför dörren

I morse trodde jag att vi skulle gå den vanliga morgonrundan, men matte hade mycket energi idag och vi gick jättelångt. Det var när hon inte tog den vanliga svängen som jag förstod att det var något speciellt i görningen och jag fick alldeles rätt. När vi kom in igen så började hon byta kläder och pratade om att jag skulle få vara ensam hemma en stund. Hon skulle in till stan i något konstigt ärende och jag skulle vakta lägenheten.

Allt gick väldigt bra, men jag tyckte faktiskt att det var lite orättvist att jag skulle ha det så långtråkigt medan matte hade kul. Så när jag hörde att brevfarbrorn kom och stoppade ner en påse i det där konstiga hålet i dörren sprang jag genast dit. Och på dörrmattan låg en påse! Då jag inte kunde gå till matte med den, så bestämde jag mig för att titta närmare på påsen.

Det smakade ganska bra, men jag tröttnade efter en stund och gick in i soffan och la mig. Och när matte äntligen kom hem blev jag så glad, men hon tittade så konstigt på alla pappersbitar som låg innanför dörren. Och så började hon lyfta på mattorna och titta under möblerna och till sist frågade hon mig om jag hade tuggat i mig hennes nya bensinkort.

Så började hon skratta och sa att nu måste hon ringa och få ett nytt kort. Jag försökte ganska länge få henne att förstå att kortet hade glidit in under dörrmattan och att det inte alls hade smakat gott, men det gick väldigt trögt. Hon förstod ingenting på en lång stund, men till sist lyfte hon på dörrmattan och blev så glad att jag fick en puss på nosen.

En riktig lekplats

Vi har varit ute i på lekplatsen i Ängsjö igen och nu hade vi en liten kille med oss. Matte sa att lilla Henry var barnbarn till Adams matte och jag tycker det låter väldigt invecklat. Som vanligt alltså när matte pratar om alla människobarn.

Vi hade i alla fall väldigt roligt på barnens lekplats och jag tycker det är lite konstigt att inte vi hundar har någon egen lekplats. Vi behöver ju också få springa omkring och leka!

När Adam och jag hade sprungit och jagat varandra runt alla trä-tälten blev jag väldigt törstig och passade på att ta mig en slurk ur vattenpölen framför Henry.

Det var väldigt lerigt på marken så jag gick ganska försiktigt så att mina tassar inte skulle bli smutsiga. Och precis när jag stog där började Henry svinga sig över till andra sidan lerpölen.

Så tappade han taget och det plaskade till ordentligt när han landade mitt i pölen. Det stänkte lera överallt och Henry såg ut som en riktig lergubbe, men både Adam och jag kom undan utan att vi blev leriga. Och det var ju tur för våra mattar och oss förstås, att det bara var lilla Henry som måste bada när han kom hem. Synd bara att matte inte hann ta ett kort då Henry låg där i leran!

På spårningstur

Jag har lärt mig en massa kul saker sedan matte tog med mig på kurs. Och så får jag träna vissa saker varje dag och andra saker blir det bara ibland!

Det där med att spåra till exempel blir det bara när matte och jag åker ut med bilen en sväng. Då går hon först iväg och jag tycker ibland att hon är borta jättelänge, men när hon sen tar på mig selen och linan då förstår jag vad som är i görningen.

I början var det lite svårt att förstå vad matte egentligen ville, men nu går det lite bättre. Jag sätter ner nosen i backen och känner hennes doft och sen går det undan ända fram till att det ligger en belöning mitt i spåret.

Först la matte ut en massa godis där spåret slutade, men det tyckte inte jag var särskilt kul. Men nu har hon lagt en gammal strumpa, som jag lekt med jättemycket och som luktar jättemycket av matte. Och då tycker jag verklígen att det är kul.

Det bästa med spårningsdagarna är att vi går en runda i naturen efteråt och oftast får jag springa lös och busa. Eller som här där vi satt oss vid sjön för att fika, för matte har alltid något gott i ryggsäcken. Och så är det så mysigt att sitta och titta på alla sjöfåglar som simmar där ute i vattnet.

Idag har jag sjungit

I morse trodde jag faktiskt att min matte fått fnatt, hon tog med sig en burk i fickan när vi skulle gå ut. Och när jag sedan skulle kissa ville hon att jag skulle göra det i burken för hon skulle lämna det till sjukhuset där jag var inlagd för en månad sedan. Men jag tog ner benet varje gång hon skulle försöka så hon fick bara jättelite i burken.

Sen åkte vi till sjukhuset och då sa dom att det behövdes mer, så hon fick gå ut och gå med mig en stund till så att dom fick tillräckligt. Så nu hoppas jag att allt ska vara bra så att jag slipper åka till sjukhuset igen.

Fast när vi åkte hemåt igen stannade vi vid Ängsjögården och där mötte vi Adam och hans matte, så dagen blev i alla fall ganska bra.Vi fick vara lösa en lång stund, ända till jag upptäckte två människor som gick jättelångt borta. Och då kunde jag inte låta bli att springa iväg för att undersöka om dom tillhörde min flock. Jag är ju faktiskt en vallhund och måste ju hålla koll på människorna så att dom inte kommer bort från flocken.

Ja, sen blev det förstås koppel på och vi gick till den lilla indianbyn för att titta trä-tälten och totempålen. Matte sa att indianerna dansar och sjunger framför en totempåle, så jag hoppade förstås upp på stenen framför totempålen och började sjunga. Och visst tog matte en fin bild på mig när jag sjöng?

Lilla-matte och jag

I lördags kom min lilla-matte för att hjälpa matte med mig när det var hundkurs. Dom tycker visst att det är lättare när dom är två, för ibland blir jag så lycklig över att träffa alla hundarna så jag bara skäller och skäller.

Och när jag skäller säger dom att det inte går att höra vad hund-tanten säger, så då får en av dom ta med mig på en liten runda så att den andra kan lyssna på hund-tanten.

Det är extra roligt när min lilla-matte kommer med för då får jag visa vad jag och matte tränat på under veckan. Här tänkte hon nog att jag skulle göra "high five", men jag la mig ner istället.

Lilla-matte hade godis i sin mun och jag fick ta godiset från henne. Jag är jätte-försiktig, så det blir liksom en liten puss samtidigt som jag får godis!

Det är väldans roligt när både matte och lilla-matte har mycket godis i fickorna och jag gör nästan vad som helst för en liten bit.

Blåsipporna i skogen

Varje morgon avslutar matte och jag våran morgonpromenad med att gå genom den lilla skogen bakom vårat hus.

Det är så mysigt att gå runt där och titta på alla blåsipporna, säger matte. Och matte, hon tror säkert att jag luktar på blommorna, men jag lovar att det bara ser så ut.

Jag sniffar faktiskt efter mycket mer spännande dofter, till exempel om några harar har sprungit där eller om några tikar nyss har gått förbi.

Det allra bästa med skogen på morgonen är i alla fall att jag får springa utan koppel en stund och ibland rusar jag runt som en stolle i dom prasslande löven.

Det är jätteskönt att få springa av sig lite, men när jag sprungit färdigt får matte jobba en bra stund för att ta bort alla löv och småpinnar som fastnat i min päls.

Innan vi går in igen ska matte promt träna med mig en stund, jag ska gå fint bredvid henne och hålla ögonen på vad hon gör. Och jag försöker alltid så gott det går, men finns det för många goda dofter i skogen då kan jag bara inte hålla nosen i styr!

Coola Cola

Idag när matte och jag var i parken för att jag skulle träna mig att vara i närheten av fåglar utan att skälla eller dra i kopplet så kom en stor men jättemysig tik fram och hälsade på mig.

Vi fick busa runt en stund fast Cola, som hon heter fick inte vara lös och inte jag heller. Jag försökte trassla in mig i våra koppel för att matte skulle låta mig vara lös, men det gick inte alls.

Colas husse sa att Cola gillar att bada och om hon fick springa lös då skulle hon kasta sig i dammen med alla fåglar. Och det tyckte jag lät lite konstigt för vattnet i dammen ser inget vidare rent ut och jag skulle aldrig komma på tanken att bada där.

Nu hoppas jag förstås att matte tänker gå tillbaka till parken i morgon för jag vill väldigt gärna träffa Cola igen. Hon var så mysig och luktade så gott.

Jag väntar på Adam

Ojojoj, vad min matte är glömsk, hon sa att hon skulle skriva mycket mer här på bloggen, men jag tycker inte det blivit riktigt så.

Jag har i alla fall varit ute och busat med min bästa kompis Adam nästan varje dag. Vi har också gått långa promnenader med våra mattar och försökt få dom att förstå att vi måste springa lösa om vi ska busa.

Vi tränar också en hel del och jag har precis lärt mig att göra "high five". Det är jättekul, men inte så lätt att förstå om matte vill att jag ska använda vänster eller höger tass. Så ibland använder jag båda och då ramlar nästan matte omkull och skrattar åt min iver. Jag blir ju så lycklig när hon tränar sån´t här för jag får ju en massa godis då.

Adam han hoppar över parkbänkar hur lätt som helst, men det tycker jag är lite läskigt, det får räcka med det låga staketet eller stockarna som ligger i skogen.

Hoppa upp på stora stenar gör jag också när matte vill, men jag fattar inte vad jag ska kunna det för. Fast jag gör som matte säger för då får jag massor med godis!

Det finns bara ett tillfälle då jag struntar i vad matte säger och det är när vi ringt på Adams dörr och talat om att vi är på väg ut. Då sätter jag mig utanför porten och vägrar röra på mig förrän Adam kommer ut.