Dagisbarn

Varje gång jag går ut och går med min matte måste vi gå förbi ett jättelångt nät som sitter fast i järnstolpar.

Innanför staketet finns något som matte kallar för dagis och där lämnar de vuxna sina barn varje morgon. Och på kvällen kommer dom för att hämta sina barn igen.

Jag har försökt att gå in där men jag får inte för matte. Hon säger att det bara får finnas människobarn där och det tycker jag är väldigt orättvist.

Jag tycker ju så mycket om alla barnen och skulle gärna busa runt med dom om jag bara fick. Och så skulle jag vilja ha en sån där fin gul väst som alla barnen har.

Nu får jag stå utanför nätet och prata med alla barn istället och det är lite trist, tycker jag.

Stora hål i marken

Matte brukar ta med mig till en liten park där jag får busa runt. Hit brukar många människor komma med sina fyrbenta vänner, en del är jättestora och andra är pyttesmå. Många av dom små skäller på mig, men de stora står bara och stirrar på mig hela tiden. Jag har fått börja hälsa på några av dom och det ska jag berätta mer om senare.

Det jag gillar bäst i parken är alla hål som någon stor hund har grävt upp, men jag tror att kaninerna har gjort några av dom för det luktar i alla fall kanin när jag stoppar ner nosen.

Tomtar i stan

I stan finns det många underliga saker som människorna har gjort och jag gillar att undersöka alla konstiga saker.

På väg ut till parkeringen, som vi går förbi varje morgon, har det kommit upp en jättestor svamp i gräset och där bor det något som matte kallar tomtar.

Dom ser precis ut som små människor och så har dom röda luvor på huvudet. Varje gång vi går förbi dom viftar jag på svansen och försöker prata lite med dom, men dom rör inte på sig. Dom bara tittar på mig!

Jag undrar just om det är sådana här svampar som Sigge svamphund letar efter när han får så mycket godis. Trodde att matte skulle bli glad och ge mig godis när jag hittade den här svampen, men hon skrattade bara och tog det här kortet. Konstigt!

I stan finns det jättemånga människor och jag vill så gärna hälsa på alla som jag möter, men det får jag inte för matte. Hon säger att alla inte tycker om hundar och att några till och med är rädda. Och det förstår jag inte för nästan alla som jag möter tycker att jag är jättegullig.

Bland gröna blad

Den första dagen i stan tog matte med mig på en liten promenad för att jag skulle lära känna omgivningen.

Och gissa om jag blev lycklig när hon visade att det fanns många buskar och blad att busa runt i. Och så finns det harar i stan också, hmm...

Det finns förstås många fler roliga saker att upptäcka, men just nu ligger jag bara här och väntar på att matte ska hitta mig så vi får busa lite.

Sista dagen på landet

Idag pratar matte om att vi ska ut och åka både bil och båt snart. Vi ska åka till något som heter stan och jag ska tydligen få lära mig en massa nya saker.

Nu vet jag i alla fall vad koppel är och jag stretar inte emot så mycket när vi är ute och går.

Idag gick vi utmed ett fält där en bonde har sått säd och alldeles i kanten står det några konstiga blommor.

När jag sätter nosen mot dem så flyger det iväg en massa små fjun och det är jätte-roligt att försöka fånga dem.

Här har matte just släppt loss mig för att jag ska få springa och leka en stund innan vi åker. Och för en gång skull står jag stilla en stund så matte kan ta ett kort.

Ett vakande öga

Här på trappan var det svalt skönt och sitta när solen stekte mitt på dagen. Här har jag en jättebra utsikt över nästan hela gården och jag kan se om det kommer någon på vägen.

Tidigt på morgonen kan jag ibland få se en hare och på kvällen kommer fasantuppen och hälsar på. Jag vill så gärna springa och leka med dom, men jag får inte får matte

Det bästa är ju att jag kan se om matte börjar gräva i rabatterna för då måste jag ju bara få vara med. Jag måste ju hålla ett öga på allt som händer så att jag inte missar något som är roligt.

Fast det är riktigt skönt och sitta här när matte kör omkring med något som kallas gräsklippare också. Det bullrar så mycket så man får nästan ont i öronen och när hon kommer för nära så springer jag in i köket.

På mage i gräset

Varje dag på landet tog vi en kort promenad på vägen till vårt hus. Och då satte matte på mig ett halsband med ett långt snöre i för att jag skulle lära mig att följa med henne. Konstigt tycker jag, för jag följer ju med henne i alla fall.

Men när vi gick hem igen då tog hon bort snöret och sa att jag fick springa och leka.

Och då satte jag full fart och slängde mig ner på mage i de stora grästuvorna och matte sa att jag mest liknade en padda, vad nu det är för någonting.

Småfolket på gården

När jag sprang runt på gården en dag upptäckte jag plötsligt några små figurer vid huset och de tittade på mig hela tiden. Matte skrattade lite när jag med viftande svans sprang fram till dem för att säga hej!

Matte kallade dem för "di sma unda jordi" och sa att jag skulle vara snäll mot dem.

Och så berättade hon att det är småfolket som bor under jorden precis där trollringen i gräsmattan finns. De vakar över gårdens alla människor och vaktar deras hus och mark. Men bara om man är snäll mot dem och inte kissar på dem eller häller varmt vatten över dem.

Hmm, vad konstigt tänkte jag för där jag bodde förut hörde jag alltid att det är såna som jag som är bäst på att vakta. Fast det är väl bäst att jag lyssnar på matte ändå för den som inte är snäll kan råka ut för jord-skott och det vill i alla fall inte jag ha.

Bland snören och fransar

Det hade varit fint väder några dagar på landet och matte sa att det skulle bli riktigt skönt att sitta en stund i solen.

Jag trodde först att hon skulle sätta sig ner i gräset så att vi kunde busa, men hon gick ut i ladugården och hämtade en väldigt konstig sak med mycket snören och fransar.

Jag blev förstås jätteglad för jag trodde ju att det var någon ny sorts leksak till mig. Hur kul som helst.

Och så satte hon fast den i någon sorts snöre i ett träd och sa att det var hennes hängstol och inte alls någon leksak för små valpar.

Jag blev förstås lite besviken, men när hon gick därifrån då passade jag minsann på. Jag nådde precis upp till alla fransar och jag kunde inte låta bli att klänga mig fast. Det var jättekul när hela stolen snurrade runt och jag bara följde med runt i en himla fart.